Nere på vårdcentralen träffade vi en av Våges förskolefröknar på Trollsländan. Våge kallar henne Lott-Lott men hon heter egentligen något helt annat. Det var ett kärt återseende för oss alla. Vi hade så roligt att personalen kom och bad oss vara tysta. Det fick mig att känna mig lite wild and crazy och rebellisk. Som småbarnsförälder är man van vid att själv be om sänkning av ljudnivån. Vi trodde att vi var de enda som var kvar, och det tror vi fortfarande. Det var nog bara damerna som jobbade där som var trötta efter en lång dags slit.
Det var som tur var ingen öroninflamation på Vinde. Däremot var han mycket röd i halsen. Prover togs men de gav inget utslag så ordinationen är smärtlindring i förebyggande syfte inför sänggående.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar