Idag var det kallt.

Våge blev rödfrusen i snålblåsten på isen i Gunneby kile. Tur att det är nära hem till stugvärmen.

Ett steg närmare

Jag längtar till midsommar. Inte enbart på grund av ljuset och längre dagar i varmare temperaturer (förhoppningsvis!). Då äktar också lillebror sin Lina. Temat är medeltid. Jag har för några dagar sedan köpt min klänning från USA och längtar efter att den skall komma så jag får prova den. Risken finns ju att den inte alls passar. Med sin klarröda färg och trumpetärmar har jag stora förväntningar. Det blir långsamma veckor innan den finns i mina händer.

Njutning för livet

Jag och Vinde har feber. Vindes har varit över 40-gradersstrecket. Han är trött, grinig och vill bli buren hela tiden. Ingenting är bra. Ändå är jag alldeles förnöjd idag. Tacka DM för det. Vilken konsert jag var på igår. För att göra en lång historia kort ville jag och mina väninnor helst av allt ha parkettbiljetter men hur tidiga vi än var med att beställa så var de helt omöjliga att komma över. Såvida man inte vill lägga en förmögenhet på svarta marknaden. Vi fick helt enkelt nöja oss med de sittplatser vi kom över. Så kom då gårdagskvällen. I ärlighetens namn var det nära att jag inte åkte eftersom i princip allt i min kropp värker, fr.a. öra, näsa, hals. Virus säger doktorn så inget att göra åt. Vi kommer ju ändå bara att sitta ner så det blir ju ganska lugnt var det sista jag sa till mannen innan jag satte mig i bilen mot Göteborg. Femton minuter in i konserten blir två av mina väninnors sittplatser och ytterkläder totalt nedkräkta av en kvinna som satt bakom oss. Hon var full som ett hus och hade nog ingen aning om var hon befann sig eller hur hon kommit dit. Att hon inte blivit utslängd tidigare av vakterna är för oss en gåta. Vi såg henne när hon stapplade till sin plats. Min väninna skojade och sa att hon säkert skulle kräkas ner henne. Säkert skrattade vi andra. Så rätt hon tyvärr hade. Hur som haver fick vi därför lov att gå ner på parkett, första delen av arenan, så strax var vi framme vid scenen. Perfekt läge när Dave tar en promenad på sin "catwalk" och svänger på höfterna. Så nära men ändå samtidigt så långt bort. För ett par timmar var jag frisk och kunde dansa och skutta tillsammans med övrig publik. För ett par timmar var allt som det skall vara. Synd bara att det inte varade längre. Ett pris jag får betala idag, men det var det värt.

Prövning

Ingen ork idag. Ingen av oss har kraft till att laga mat. Idag kommer magarna att sättas på prov för det blir hämtpizza till middag. Pappans idé. Mamman orkade inte protestera. Hon var bara nöjd över att det skulle bli mat trots allt.

Mästarnas Mästare

Här på Nedergård leder Våge mästerskapet i roliga kommentarer. Han kunde bara inte sova ikväll utan fick krypa ner under mammas duntäcke och kolla på MM. När han får syn på U Knape utbrister han förvånat: "Men, hon ser ju ut som farmor ju!" och jag kan inte annat än att hålla med om likheten. Ligga pigga och ärtiga. Mr brottare kanske inte blivit lika glad om han hört att sonen refererade till honom som "han den klumpige".

Don´t blame the orange

Vinde var böra början. Strax var resten av familjen också drabbade av kräksjukan. Tre på en gång gör det trångt på toaletterna. Tre på en gång genererar mycket tvätt. Sötast var Våge som trots att han själv var dålig orkade komma in på toaletten där jag sitter över spannen och smeker mig ömt över ryggen och säger allvarligt: -"Jag älskar dig mamma."

Riddarna runt bordet

Igår hade vi det stora nöjet att vara hembjudna till Maggan och Janne. Våge som fick reda på det för några dagar sedan har längtat och längtat. -"När ska vi på fest hos Maggan egentligen?" har han frågat dag efter dag. Det bjöds på en kycklinggryta med lime och bladspenat som var helt fantastisk. Jag hävdar bestämt att ett sådant recept måste ut på en blogg. Kockan var något reserverad... Vi var många kära vänner runt bordet och trevligt var det. Första mötet med fina tjejen Alma och hennes pappa Andreas. Vinde blev kär och överöste stackars tösen med så många kramar och pussar att hon välte av uppmärksamheten. Flera gånger. Eller var han månne burdus?

Varmt tack för igår!

Mot slutet av kvällen var Vinde helt och hållet inriktad på navelapelsiner. Han slukade klyfta på klyfta innan man hann blinka och ville bara ha mer och mer. Jag fick någon del av en klyfta, annars åt han en hel apelsin själv på bara någon minut. När vi kom hem drack han som vanligt en flaska välling och somnade gott. Efter några timmar lät det annorlunda. Avgrundsvrål fick pappan att lyfta från nedervåningen och komma som ett skott till sonens undsättning. Hela sängen var nedkräkt. Hur kan så mycket vätska och annat rymmas i en så liten kropp? Inte en yta var torr. Här och där låg apelsinklyftor... Idag har vi varit och köpt en ny madrass.

Unikum

Har skrivit 102 omdömen och lagt ut i Unikum. Nu är det "bara" 73 stycken kvar...

Tick Tack

Så hann det gå tretton dagar in på 2010 innan årets första irit slog till. Tur att medicindropparna gick att kombinera mot de jag redan droppade mot ögoninflammationen...

Titta vad man kan se på landet!

Ja, till och med utanför köksfönstret. Så fint, inte sant?

En tur till fjällen.

Visst är det roligt att se pojkarna försvinna i den djupa snön, men det händer väldigt sällan att det ligger snö på Tjörn och ligger det snö så är den inte djup. Vi tog oss därmed till fjällen, eller närmare bestämt 6 km ONO om Vargfjället, Hjärtum och Kasa där min farfar delvis växt upp. Här är det alltid mycket snö även om det är barmark på Tjörn. Det blev varma korvar och kalla fingrar. Kakao och nytt fartrekord för Våge i bobben. Alla kusinerna var med också! En riktigt god dag i snön. Den andra Januari 2010.

Lyckat eller rent utav lycka

Efter att på morgonkvisten i sängen ha öppnat alla sina födelsedagspresenter från familjen är vi på väg ner för trappan och frukost:

-"Jag fick världens bästa presenter!"

Det kan vara höjden av lycka. För både son och föräldrar.

Dagens sanning

Om man har en ögoninflammation som inte läker, struntar i att borsta håret och fixa till sig blir det så mycket lättare att få penicillin på vårdcentralen. Ingen koll på lungorna, ingen koll på bihålorna. Bara två recept. Ett på antibiotikadroppar till ögonen så jag slipper se ut som en blodhund och ett på Kåvepenin för det allmänna tillståndet. Jag måste helt enkelt ha sett för j**la risig ut. Hur som helst var medikamenten väl mottagna. Nu kan det bara bli bättrre!

Sång i ottan

Tidigt, tidigt väcktes Våge idag med sång, hemmagjord svartvinbärssaft, kanelgifflar och "äpplemonster" med fyra ljus. Ett för varje år av njutning för oss föräldrar. Ett för varje år av livfulla upptåg. Förvåningen och lyckan var stor hos jubilaren.