Aaaatjo!

Våge stod bakom Patrik och behövde plötsligt nysa. Och nös gjorde han. Ordentligt. P blev alldeles blöt på bakbenen och suckade högljutt.
-"Prosit säger man!" sa Våge en aningens förnärmad.
Kunskap om vardagligt hyfs har han, om än vid väl valda tillfällen.

Djurvänner

Idag passade det bra med ett besök på Emmaus lantgård i Uddevalla för att hälsa på djuren vilket vi påannonserade för Våge lagom till frukost. Istället för ett glatt rungande ja slog han sig för pannan och utbrast: -"Inte nu igen!". Vi var visserligen på Nordens Ark för precis en vecka sedan, men på Emmaus har vi inte varit sedan i somras. Besöket som faktiskt blev av, trots Våges spontana första reaktion, var uppskattat av alla fyra i familjen. Till min stora förtjusning har de just nu ett gäng kaninungar. Helt bedårande. Grisen Pigge som "jagade" oss i somras för att få lite fika låg och snarkade högljutt i sin box till sönernas förtjusning. Vi har allihop försökt härma honom. Patrik kom närmast.

Dagens Våge

Som ni säkert redan vet är jag extremt ljuskänslig eftersom jag saknar viss pigment i ögonen. Trots att jag hade på mig solglasögon idag när vi var på väg till förskolan fick jag en nysattack.
-"Mamma, om man är förkyld ska man vara hemma och vila sig!"
Tack för ordinationen Dr Kjellman. Synd bara att det inte hanns med någon vila idag.

Samvete

Jag tror på mänskligheten (oftast i alla fall). Jag vill tro på mänskligheten. Jag vill tro gott om människor (i alla fall innan de bevisar motsatsen). Min tro har sats på prövning de senaste dagarna. I torsdags eftermiddag var Våges nästan nya gummistövlar borta. Vi såg dem på morgonen på Våges plats och han hade inte använt dem under dagen. Hmm, var kunde de vara? Jag och en ur personalen letade i Våges hemvist, vi letade i den andra hemvisten - inga stövlar. Ja, ja det var inte mycket att göra. Personalen skulle fortsätta leta. Jag tänkte att på tisdag när vi kommer tillbaka kommer de att ha kommit fram, men nej så blev det inte. Vi vände upp och ner på allt i båda kapprummen en gång till (ja, vi tittade i torkskåpen denna gången också) utan resultat. Jag åkte hem och skrev en lapp om att Våge saknade sina stövlar, letade upp en bild på internet och klistrade in så alla visste vad de skulle leta efter. Lappen sattes upp i dörrfönstret på förskolan och ser man på. Efter ytterligare ett dygn dök de upp. Helt plötsligt fanns de i kapprummet på ett ställe där vi är flera som har letat... Vad som ligger bakom får vi kanske aldrig helt rett ut men kanske hade ett samvete något finger med i spelet? Vi är hur som helst glada över att inte behöva köpa ett par nya stövlar!

Naturbarn

Lyckan har varit stor för Våge idag. Måndag innebär att det inte finns några som helst förpliktelser. Ingen förskola. Ingen inbokad aktivitet. Inga tider att passa. Idag har vi bara hållt oss hemma och det innomhus hela dagen. Utanför har det varit regnigt och kallt men inomhus har det varit varmt och skönt. Med andra ord har store herr V kunnat gå i bara kalsongerna heeeela dagen. Mamman har inte ens brytt sig om att tjata om några kläder. Hallelulia!

Vankelmodig

Ena stunden längtar jag tillbaka till jobbet, andra stunden vill jag aldrig jobba mer. Vill bara vara hemma och njuta av mina söner så länge jag kan. Ena stunden vill jag tillbaka till Ucklumskolan, andra stunden vill jag prova något nytt. I fredags var jag på personalfest med största delen av kollegiet på "min" skola och så mycket vet jag att vi alltid har trevligt tillsammans vid sådana här tillfällen. Det blev lite nostalgiskt och jag fick tränga bort känslan av att det var sista natten med gänget. Särskilt när det var ett kärt återseende av en nära kollega som numera jobbar på en annan skola. Temat för kvällen var "Cowboy och indian" där jag fick pris för min utklädnad till squaw. Ett pris som jag får gömma för att behålla som minne innan mannen äter upp det: en burk vita bönor. Tack arrangörer, vänner och kollegor för en trevlig kväll!

Terapiresa

När vi under sensommaren och in på hösten har varit ute i skogen och plockat svamp har Våge nästan varje gång vid något tillfälle stelnat till och frågat: "Vad var det? Jag tror det var en uggla. Jag är rädd!" Vad han fått denna uggleskräck ifrån är för oss en gåta. Idag tog vi tag i saken och åkte till Nordens ark med främsta syftet att se så många ugglor som möjligt i avvänjningssyfte. Jag tror att det funkade. Vi har sett berguv, slaguggla, lappuggla och fjälluggla. Inte bara sett utan studerat i kikare. Alla andra djuren fick vi som bonus. Det enda djur vi inte fick syn på var uttern. Den har å andra sidan aldrig visat sig för mig på NA. Över fyra timmars promenad gav oss härligt rosiga kinder. Väl hemkommen efter ett glas rödvin till maten blossar de rejält. Vindes största behållning var utan tvekan fåren. När de bräkte och han härmade var lyckan inte att ta miste på. Han var annars den förste att se Amurtigrarna. Han gjorde oss andra uppmärksamma genom att säga maooo, maooo upprepade gånger. Frågar du Våge var nog höhoppning det tuffaste. Man klättrar upp en våning och hoppar sedan ner igen genom en lucka i golvet och landar i ett mjukt hav. Synd bara att delar av havet följt med hem - helt omöjligt att borsta av. Det fick det vara värt!

Därför har man katt - del 3

Kurrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.

Därför har man katt - del 2

(Eller någon kanske föredrar att säga därför har man inte katt). I morse gick sönerna ner till barnkanalen med Patrik som hade försovit sig och hade bråttom. Så bråttom att han missade en liten krabat på hallmattan innan han rusade ut till bilen. När det ljusnat lite mer efter ca 20 minuter ropar Våge på mig: "Mamma, du måste komma NUUU! Det ligger en död mus på golvet! Den har hål på rumpan." Hål på rumpan? Det här blir något nytt, tänkte jag, men föreställde mig några bitmärken. Väl nere ser jag en halv mus ligga i en pöl av blod. Hela rumpan är alltså uppäten. Usch, jag hatar verkligen att ta hand om resterna från katterna. Varför kan de inte äta upp hela skiten? Vanlig kattmat kan de minsann proppa i sig hur mycket som helst. Medans jag står och tittar på eländet och funderar på hur jag på bästa sätt skall ta bort kvarlevorna står Våge bredvid och inspekterar noggrannt. "Mamma musen har tjocka hår på kinden." Ja, det kallas morrhår svarar jag. "Mojjonhåren", provar V. Nej, moRRhår. "Morrhår", svarar V. Perfekt, nu har vi tack vare katterna också fått ytterligare ett ord till V:s ordförråd. Man får la tacke!

Vilket blev nu det bästa sättet att ta bort "musen"? Svaret är att jag inte vet ännu. Än så länge har strutsen stoppat huvudet i sanden, funderar vidare och längtar tills Patrik kommer hem

Därför har man katt - del 1

Det är inte bara jag som har fått kalla fötter i det senaste vädret. Inatt roade sig Curry kungligt med en stackars mus som letat sig in i husvärmen.

Lisa

En bra bok är som balsam för själen och välbefinnandet.

Från katastrof till succé

Häromdagen gjorde jag köttfärssås till middag. Det har man ju gjort ett antal gånger i sitt liv så jag tyckte det var dags att frångå mitt vanliga recept och experimentera lite. Gott men annorlunda sa mannen som för övrigt tyckte att den smakade anjovis. En köttfärssås som smakar anjovis anser jag vara ganska misslyckad även om Patrik fortsatte att hävda att det var gott. Vinde njöt och Våge matvägrade så där var det 1-1. Jag kastade in handduken och sa att jag aldrig mer skulle laga mat i det här hushållet. Idag plockade jag upp den och det blev skinkinnerfilé med Cheriepotatis, gräddsås och skärgårdssallad. Även om Våge fortsatte sin matvägran och bara åt potatis så blev det gott, och att jag själv blir nöjd hör inte till vanligheten. Potatisen i sig är ju gudomlig, men med såsen till kan jag bara konstatera att det blev lyckat.

Barfotabarn

Hittills har jag gått barfota i ett par ballerinaskor, men idag var första dagen som ett par strumpor togs på. Hösten och dess kyla har kommit.

Ringar på vattnet

Det sker små förändringar i hemmet på Nedergård. Små förändringar som leder till andra små förändringar. När Vinde fick "ny" säng så behövde han ett nattduksbord osv. Resultatet blev en tur till IKEA igår. Vi började med ett besök i restaurangen för att behålla det goda humöret besöket igenom och vi lyckades skapligt. Våge ville hela tiden leta upp Toyotan och åka hem vilket han mycket villigt talade om för oss hela tiden. Vinde var skapligt nöjd så länge vagnen han satt i var i ständig rörelse. Hur som haver var dagens roligaste händelse när Våge och pappa var färdiga med ett toalettbesök och på vägen ut möter en annan pappa med en son i handen som är på väg in. Då kilar Våge fram och petar med sitt pekfinger i pojkens mage samtidigt som han glatt utbrister: -"Ha, ha, den killen är också kissenödig!".

Uppmärksamhet

Inget undgår Våge. Han är fullt medveten om att pappa rakar sig varje dag innan han åker till jobbet, men låter det växa och frodas på helgerna. Idag kommer pappa hem från en Skåneresa som varat i flera dagar. Sista dagen innebar grovarbete på en fabrik/bruk/whatever så morgonrutinen avkortades. Väl hemma hos familjen igen är nästan det första Våge säger: -"Men pappa, du måste ju raka dig när du är på jobbet!" Med betoning så att det låter ungefär som att Hur f*n ser du ut? Har du verkligen visat dig ute bland folk så där? Han kan inte ha fått det från mig, för jag såg ju till att han hade tredagars på vårt bröllop.

Smicker

En av de roligaste komplimanger jag någonsin fått yttrades av vännen Susanne nu i helgen. Vi diskuterade hår och jag beklagade mig över hur mjukt och fint mitt är varpå hon känner på det och spontant utbrister: -"Men du känns ju som en kanin". Jag älskar ju kaniner och tog det naturligtvis därför som en komplimang. Ända tills jag efter några minuter var tvungen att försäkra mig om att det inte var en utsleten Lisebergskaninspäls som miljarders barn och annat löst folk tallat på som avsyftades. Jag kunde fortsätta vara glad.

Farligt med dataspel?

Jonas - min gamle kursare från Pedagogen talar i radio om dataspel:
http://gransoverskridandeonlinespel.blogspot.com/2009/10/gro-forskare-i-radio.html

Ett steg fram, två steg bak?

Ibland blir jag matt. Så matt och paff att inte ett ord kommer över mina läppar till rätt person. Idag när jag hämtade Våge på förskolan var ett annat barn på väg hem samtidigt. Hon kommer ut först genom dörren och skuttar snabbt iväg. Våge hänger på men hinner aldrig ifatt. Detta gör honom moloken. -"Mamma, pappa väntar alltid. X (som vi kan kalla henne) springer bara iväg." Mamman till X måste helt ha missat de senaste årens genustänkande för hon tittar på Våge, vänder sig till mig och säger:
-"Det är inte lätt att vara kille och bli slagen av en tjej." Tyvärr helt utan humor. Jag såg ingen som helst glimt i ögat. Henne skall jag träffa på många föräldramöten och andra tillställningar framöver... Det är inte lätt att vara kille och bli slagen av en tjej.

Snusande

Från Vindes rum hörs ett förnöjt snusande. Han verkar trivas bra i sin nya säng.

Social helg

Fredag kväll tillbringades med grannarna och ägnades åt Canastaspel med trevligt umgänge. Tyvärr vann männen med 2-1. Lördag sen förmiddag kom två mammor med barn från Våges föräldragrupp. Även några syskon var med så vi var ett ganska stort glatt gäng som umgicks. Lugn och ro var inte de första orden man kom att tänka på, snarare livat och trevligt. I dörren på väg hem vid 18.00-tiden avlöstes dessa gäster av lillebror med familj för en spelkväll. När barnen lekt och nattats kom När och fjärran fram och därefter spelade vi Galenpanna. Många skratt blev det. Sent sänggående och tidig söndagsmorgon. Idag har jag och Lina varit på intervallträning och efter det umgicks våra familjer hela dagen igen. Vi hjälptes bland annat åt med att vara bärhjälper för varandra. Numera står Vindes, för honom, nya säng på plats i rummet. Karlarna var svettiga efteråt så jag är glad att vi inte ens försökte jag och Patrik. Att få upp den på släpet när den skulle fraktas hem räckte för min del - den är riktigt tung! Barnen har verkligen fått leka av sig alla helgens dagar och torde vara tömda på energi. Våge somnade sött ikväll men Vinde är fortfarande vaken...

Glädjeämnen

När jag kom hem efter träningen idag stod maten framdukad på bordet. Det var bara att sätta sig ner. Under lunchen berättar Patrik vad Våge sagt när jag var borta:
-"Pappa, det är inte roligt att leka med dig! När kommer mamma hem?"
Jag som är föräldraledig, och tillbringar mer tid med Våge än vad Patrik gör, brukar bara få höra och se hur fantastiskt roligt det är när pappa kommer hem på eftermiddagarna så det var en trevlig omställning för mig!

Bestar i skogen

För några dagar sedan drog hela familjen ut på svampjakt på nya jaktmarker. Vi drog oss bort mot ridhuset och de naturstigar som finns i området. Dock hade tiden runnit iväg så det var inte så långt kvar tills det skulle börja mörkna. Därför genade vi över en av hästhagarna och tog oss bara rakt in i skogen. Dit skall i alla fall inte jag återvända. Någonsin. Där inne i den vackra skogen fanns det odjur. Inte bara ett utan hur många som helst. För oss var dessa varelser okända men vi har lärt oss att de går under namnet älgflugor. Vidriga, platta varelser som ser ut som en spindel med sex ben och vingar. Och fy f*an vad de var svåra att bli av med. De dj***arna fanns i Vindes hår, i mitt hår, i kläderna. På bara några sekunder fanns de överallt. Jag är förundrad över att jag behållt förståndet någorlunda och inte blivit helt och totalt skogstokig.

Wild and Crazy

Nere på vårdcentralen träffade vi en av Våges förskolefröknar på Trollsländan. Våge kallar henne Lott-Lott men hon heter egentligen något helt annat. Det var ett kärt återseende för oss alla. Vi hade så roligt att personalen kom och bad oss vara tysta. Det fick mig att känna mig lite wild and crazy och rebellisk. Som småbarnsförälder är man van vid att själv be om sänkning av ljudnivån. Vi trodde att vi var de enda som var kvar, och det tror vi fortfarande. Det var nog bara damerna som jobbade där som var trötta efter en lång dags slit.

Det var som tur var ingen öroninflamation på Vinde. Däremot var han mycket röd i halsen. Prover togs men de gav inget utslag så ordinationen är smärtlindring i förebyggande syfte inför sänggående.

Vårdcentralen tur och retur

I nästa vecka har jag ett läkarbesök på Kungälv igen och inför detta skulle diverse blodprov tagas på närmaste vårdcentral. Därför har Våge, Vinde och jag varit i Kållekärr på förmiddagen. Kom vid elva-tiden så vi säkert hinner få iväg dina prover svarade sköterskan när jag ringde och frågade om man behövde beställa tid. Vi var där 11.03 och fick först beskedet att de stängde kl. 11. Som tur var gick hon som satt i kassan och kollade om de kunde ta en patient till, och de kunde de som tur var! Så olika tolkningar man lägger i olika begrepp. I min värld betyder 11-tiden att jag skulle kunna komma fram till 11.15 utan problem. Varför sa inte människan bara att de stängde klockan 11?

Nu är det så roligt att vi tre skall genomföra samma resa en gång till om några minuter. Tror att Vinde har åtminstone ett öra som värker. Mycket skrik i natt och gråt även mitt i sovstunden på dagen gör mig misstänksam.

Våges djupsinne håller i sig

I eftermiddags var vi och fikade hos mormor i Myggenäs. När det var dags att åka hem hjälpte hon Våge med ytterkläderna. När han sitter i hennes knä kommer:
-"Mormor, jag vill inte tappa dig. Du får inte dö."
Inte ett öga var torrt på oss vuxna i den hallen. Han har uppenbarligen mycket att fundera över och bearbeta nu käre Våge trots sina unga 3,5 år.

Önskelistan är påbörjad

1 oktober började nedräkningen:
Våge:-"Mamma jag vill jättegärna ha en spis. En röd spis. Det vill jag jätte, jätte gärna ha."

En klassisk röd från Micki blir nog bra till jul. Frågan är bara hur i all sin dar den ska få plats i Våges rum.

Stora ämnen - liten kille

Jag håller på att spänna fast Våge i bilbarnsstolen när han fast och stadigt tar tag i min arm och med allvarlig ton säger:
-"Mamma jag älskar dig så mycket så du får inte dö!"

Mjölkbad

Undrar hur mycket av den mjölk som köps in till familjen som faktiskt dricks upp och hur mycket vi torkar och torkar och torkar.