Det bor en drake i mig.
Det har det gjort de senaste tio åren.
Plötsligt en dag så fanns den bara där.
Oinbjuden.
Jag kan aldrig bli av med den.
Hur jag än försöker.
Den måste matas i lagom mängder,
inte för mycket,
inte för lite,
annars vet man inte vad den tar sig till.
Den kan verkligen visa sin vrede på de grymmaste sätt.
Det gäller att passa sig.
Det gäller att jag passar mig.
Alla drakar har ett namn.
Min drake heter diabetes.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hur mår du???
SvaraRaderaJo tack, det har allt vänt. Idag är jag uppe på benen och äter med aptit. De flesta kilona är tillbaka, var helt uttömd och uttorkad. Musklerna är ju tyvärr det som försvinner först. Är fortfarande arg för att jag har själva sjukdomen och behövde skriva av mig, något jag borde gjort redan för tio år sedan.
SvaraRadera