Marley&me

Det blev bara en film igår - Marley&me. Det skulle vara en komedi och visst skrattade man på några ställen men mest av allt grät man. I alla fall jag. Det var jag inte beredd på. Vet inte när jag grät så att jag hulkade senast. Alla som har haft egen hund och barmhärtigat sig och avlivat den kommer att känna igen sig. På ett sätt kanske förlösande, men ack så smärtsamt. Jag har sedan dess starkt hävdat "Aldrig mera hund", men slutpläderingen i den så typiskt amerikanska (USA) filmen får en att fundera på om det inte är just det man skall ha...