Vidgade vyer

... från cykelsadeln. Idag har hela familjen tagit sig till Kållekärr och tillbaka med Bettan. Våge hejade på för fullt att det skulle gå fortare och fortare. Vinde somnade sött på hemvägen. Hjälmen hasar fortfarande ner i hans ögon men den är numera accepterad. Många glada miner från medtrafikanterna blir det. Ett gäng cyklister mötte oss med kommentaren: "Happy family!". Både jag och Patrik har stora leendet på, till och med i uppförsbackarna. Vilken träningsvärk det lär bli de närmaste dagarna. Min kropp återupplivade ett helt gäng muskler den inte längre trodde fanns.

Numer är jag med i Guiness rekordbok

Min puls kom upp i nya dimensioner inatt. Runt klockan tre satte brandlarmet igång. Det var inte ett skönt uppvaknande. Ingen rök och ingen eld som tur var. Vi är helt ovetandes om varför larmet satte igång. Trots detta totala oväsen som skar i öronen sov båda sönerna lugnt vidare. Patrik somnade snabbt igen medans jag hade vissa svårigheter att få ro i kroppen.

Bob Hund

Alla har olika åsikter vad gäller musik och musikgrupper. Något positivt jag kan säga om rubricerad grupp är frasen " Jag har Tinnitus i hjärtat". Det är ett så himla bra uttryck!

En sockerbagerska

Jag känner en kvinna, låt oss kalla henne Maggan, som kan göra underverk. Hon bakar stora, hon bakar små hon bakar några med socker på. De blir till hallelulliamoments var gång. Senaste upplevelsen var ett par chokladkakor i muffinsformar med kokos runt om. Behöver ni någon gång någon som bakar kan ni inte hitta någon bättre. Kan vid behov vidareförmedla hennes direktnummer.

Våge - The Artist

Våge hanterar Paint med konstnärlig hand.

Vart tog träningsinläggen vägen?

Patrik tog sin träning och flyttade till en egen sida:(
Tyckte väl att det skar sig med frun och träning på samma sida...
Längre ner på sidan under rubriken VÅR BLOGGLISTA finns det från och med ikväll en länk så ni kan följa hans framsteg och bravader.

Gräsklippare

De senaste gångerna vi har besökt kusinerna i Skärhamn har en smattrande barngräsklippare i plast klistrat sig fast i Våges händer. Varje gång har jag frågat om Våge vill ha en egen och varje gång har han svarat: "Nej tack, jag vill låna Ebbas". Varje gång tills sist gång vi var där. När det var dags att bege sig hemöver kröp han upp längs min sida och sa lugnt och stilla att "Jo, förresten, jag vill nog ha en egen gräsklippa". Vi gjorde en deal att om PutteK fick klippa luggen på Våge så skulle vi samma kväll åka och köpa en. När vi inhandlat en grön och röd variant som sonen valt ut själv talar han om för alla han möter att den faktiskt är HANS. "Det är min gräsklippa". Alla ler och ser imponerade ut. Alla utom moppegänget som samlats utanför affären. De är allt för tuffa för att visa sig charmade av en liten treåring. Våge förstår dock inte varför de inte verkar det minsta imponerade utan förtydligar sitt budskap genom att ta ett steg fram emot dem och säga klart och tydligt: -"Den här är också cool!".

Det var bara mamma och pappa som log stort.