Fem års förskoning?

Om det var torsdagens besök hos sjukgymnasten eller en veckas trötthet i nacken som var orsaken till en helvetisk smärta är ouppklarat. Resultatet var i alla fall en mycket nedstämd mamma som på fredag eftermiddag landade i fåtöljen och inte kunde hålla tårarna borta. Våge tittar bekymrat på mig och frågar:

-"Gråter du mamma?"

-"Ja, jag har lite ont i huvudet bara."

-"Men, vuxna gråter ju inte!?"

Nej, inte så ofta men det händer. Jag tror inte på att dölja sina känslor över lag så att Våge inte sett någon vuxen gråta på fem år måste tyda på att vi lever ett mycket lyckosamt liv. :)

Melodikrysset v.9

V6: PETTER

V13: LILL-BABS

L10: SNIGEL

L12: ÅSNA

V9: ENGSTRÖM

L7: SOMMAR

V8: OF

V1: SURSTRÖMMING

L4: ÖL

L11: ROLF

L2: RUTIG

V15: RAMEL

V14: EVA

L3: TRE

L5: MAN

V16: HA

L1: SEPTEMBER

Host, host

-"Usch, vilken hosta du har fått Våge!"

-"Ja, jag vet inte vem som har skickat den till mig."

Ooooops!

Sitter på vårdcentralen med Våge och Vinde. Blir sittandes där länge. Minuter blir till timmar. En av sakerna som fördriver tiden för sönerna är vattenbehållaren där man kan välja mellan med eller utan bubblor. Sönerna dricker, hämtar ny omgång, dricker osv. Helt plötsligt, med hög och klar stämma utbrister Våge:

-"Åh, vad gott med vatten! Det smakar inte sprit!"

Darwins teori

-"Nä, nu är det dags för pappa att stiga upp och åka till jobbet." (Patrik)

-"Ja, men du måste äta frukost först." (Våge)

-"Nej, jag äter ju inte frukost innan jobbet. Jag äter en massa bananer när jag kommer fram istället." (P)

-"Som en apa då!?" (V)

-"Ha, ha! Ja, det skulle man väl kunna säga." (P)

-"Som en svart apa. Min pappa är en svartapa!" (V)

Jag har en ängel i mitt rum...

... Hon har den vackraste av själar. Idag blev jag åter påmind om hur skört livet är, hur fort allting kan ta en ny vändning. På väg mot Stenungsund från Ucklum får bilen sladd. Det är blixthalka. Bilen wobblar från sida till sida på vägen. Lyckligtvis träffar jag inte mötande bil. Det handlar bara om bråkdelar av en sekund. Till slut tar den vingliga färden slut när jag hamnar med fronten rakt ner i diket på fel sida vägen. Det blir totalstopp. Fronten tar smällen och bilens "rumpa" står i stort sett rakt upp ur det djupa diket. Smällen gör att glasögonen far av. Värk i ett knä som slagit i instrumentpanelen och värk efter bältet. Chock infinner sig men framför allt är det känslan av lycka över att det inte gick värre som tar överhand. Jag har så mycket att vara tacksam för. Jag har så mycket kvar att uppleva.

Galleri Nedergård

Har nyligen ramat in familjens senaste konstinförskaffning.

Kvinnan på Kamerahuset som utförde jobbet tyckte om färgerna och ansåg att tavlan kunnat hänga på i stort sett vilket galleri som helst.

Hon blev inte mindre imponerad när jag sa att konstnären heter Vinde och är två år gammal.

Stolt moder. Mycket stolt.