Om det var torsdagens besök hos sjukgymnasten eller en veckas trötthet i nacken som var orsaken till en helvetisk smärta är ouppklarat. Resultatet var i alla fall en mycket nedstämd mamma som på fredag eftermiddag landade i fåtöljen och inte kunde hålla tårarna borta. Våge tittar bekymrat på mig och frågar:
-"Gråter du mamma?"
-"Ja, jag har lite ont i huvudet bara."
-"Men, vuxna gråter ju inte!?"
Nej, inte så ofta men det händer. Jag tror inte på att dölja sina känslor över lag så att Våge inte sett någon vuxen gråta på fem år måste tyda på att vi lever ett mycket lyckosamt liv. :)
Mina stackars döttrar ser sin mamma lipa titt som tätt, spränghuvudvärk & nacke sätter sig tyvärr på humöret och utlöser diverse tårar..:) Hoppas det inte blir till en vana för din del:) Kram Pling
SvaraRadera