Hmmmm

Höll på att snubbla över stolen en morgon och undrade några korta sekunder varför den stod där den stod. Snabbt förstod jag varför. Gladast var nog Våge...

Dagens sanning

Klockan är ca 07.00 i morse:
Våge: -"Det regnar ju idag igeeeeeen!"

Så sant, så sant. Då, men inte nu längre.

Kanel

Våge: - "Mamma, dina blommor har kanel på sig!"
Jag: - "Nej, det är inte kanel. Det kallas för pollen och kommer från liljan själv."

Hela köket doftade gott av liljor när jag kom ner i morse.

Telepati?

Det finns män som väldigt ofta, nästan varje vecka, kommer hem med blommor till sin fru. Min man är inte en sådan man. Han visar sin uppskattning genom andra handlingar. Det är bra på så sätt att pengarna används till annat, men det är alltid ett uppskattat inslag när det händer. Kanske uppskattar jag det desto mer just för att det är en raritet. När min väninna igår berättade att hennes date kvällen innan hade haft med sig en bukett vita liljor blev jag något nostalgisk över hur det är i början, hur det pirrar när man ses hos varandra, vilka blommor som skall väljas, vilket vin som är passande osv. Allt är nytt att utforska. Samma eftermiddag kommer Patrik hem med en bukett med tillhörande vas och förkunnar att "jag ska försöka blir bättre på spontana uppskattningar av det här slaget". Buketten var just vita liljor. Även det mycket väl kända har mycket mer att utforska.

Njutning

Efter att ha lämnat Våge på Solägget fixas det nybakta frallor på Runes. De är fortfarande ljumna när jag tar min andra frukost vid 9.30.

Olga Rönnberg bloggar på mama.se

Jag är arg, jag är besviken!
Tänk: du är sjuk i diabetes, ditt socker ligger på 11 (gränsen går redan vid 6), ditt blodtryck är out of this world, njurarna på gränsen att kollapsa, du vägrar ta insulin och du...du röker nästan 2 pack per dag! Du ska opereras om två dagar och ska ha dialys (daglig dialys tydligen, 5ggr/dag) livet ut. Jag pratar om min egen far.
Varför tar man inte sitt eget ansvar? Läkarna är en sak men man måste kunna ta hand om sin del i det hela! Åtminstone sköta maten, ta insulinsprutan och sluta röka. Så basic!
Har du familj så gör åtminstone ditt bästa för att underlätta för andra. Egoistiskt.
Det sa jag dock aldrig till honom.

Jag (Camilla) röker i alla fall inte...

Inspiration

Min gudson Hannes, 6 år gammal, har alldeles nyligen fått diabetes typ 1. Idag träffade jag honom när jag lämnade Våge på Solägget och han sken som en sol och berättade att han tar sina sprutor helt själv numera. "Jag kan det nu!" Det strålade lycka om honom. I samma anda frågar han mig hur det går med mina sprutor. "Jo tack, det börjar gå bra nu." Hans sinnesstämning inspirerade och gjorde starkt intryck på mig. Jag skall ju vara ett föredöme för honom, inte tvärtom. Nu måste jag hålla mina värden så att jag även i fortsättningen kan se honom i ögonen och svara honom ärligt att det går bra och kanske kan jag stötta honom en bit på vägen om han skulle stöta på svårigheter. Jag har ett ansvar. Jag är hans gudmor.